Igår lyckades vi äntligen få Astrid att förstå att det går att äta även om inte jag är hemma. En väldig befrielse faktiskt. Helt plötsligt finns ju möjligheten för mig att få lämna hemmet en stund utan att behöva tänka på att barnet kanske svälter ihjäl. Ikväll har jag tillexempel varit med Lotta på danskarusellen och hejjat fram hennes Moa. Jätteduktig och det riktigt spritter i den gamla danstarmen för tant. 

 

 

Danne hade visserligen kris här hemma ändå, för av någon anledning blir Astrid skogstokig så fort jag lämnar hemmet. Nu tror jag visserligen att hon bara var jäveltrött och vägrade sova, och pga ett litet missförstånd mellan mig och Danne så gick han inte och la sig med henne. Nu ligger hon dock och sussar ganska skönt i pappas famn i soffan. 

 

 

 

Idag har vi varit och fikat med Anna och surrat bort en massa timmar. Sen har vi haft en hundinstruktör på besök för utredning av Salka och uppläggning av träningsschema. Hon kändes vettig och som att hon hade en del bra att säga. Nu hoppas vi på att vi får lite mer ordning på hunden. Det har fungerat över all förväntan med Astrid, men hon tycker ju fortfarande inte om människor utanför den närmsta familjen, och det är rätt opraktskt. Ogilla människor får hon naturligtvis fortfarande göra om hon vill, men det finns ju gränser för hur mycket man får ogilla andra. Jag skulle tycka att det kunde vara bra att kunna ta hem folk utan att jag ska behöva stänga in Salka hela tiden. 

 

 

Astrid har börjat flina åt oss. Det känns som att ett skratt inte är allt för långt borta. Vi skrattar massor åt henne när hon ser så glad ut. Här i sälbrallan som hon fick av tant Frida och nyblusen som hon fick av momma i påskägg.

 

Jag trodde inte att 2016 skulle vara året jag skulle få bajs på tröjan och säga "Men det var ju bara litegrann" och fortsätta ha tröjan på mig.

I skrivande stund har jag fulla tröjan med kräk, men jag hade nog tänkt att hoppa in i duschen innan jag går och lägger mig ändå, så det får vara.

 

Nu ska jag se om tröttaste pappan i Östersund kommun vill ha en kopp kaffe. För det vill jag!