Gud ändå, så fantastiskt det är att så många vill ge Astrid presenter. Ett stoooort (!!!) TACK till alla som har velat ge henne grejer!

 

Idag skulle jag baka en smaskig kaka. Den smaskiga kakan skulle ner i en springform som var 12cm i diameter. Jag hade ingen sådan. Jag hade en som var typ 26. Tänkte att rimligtvis borde det kunna funka om jag dubblar smeten. Det ska jag tala om för er att det funkar inte så.

Detta kan jag inte understryka nog:

Lovisa upplyste mig om att jag borde ha fyrdubblat smeten. Happ, då vet jag det till nästa gång (nej jag är egentligen mycket mer irriterad än vad jag ger sken av).

Jag får väl kanske fyrdubbla smeten som skulle vara uppepå så blir det liksom den som blir huvudnumret i kakjäveln!

 

Liten fråga: VEM äger en springform som är 12cm i diameter? Det blir ju kakor som passar oompaloompier!

 

Update kakjävel:

Femdubblade frostingen och låtsas mitt bästa att det var meningen från början att den skulle vara huvudnumret. Det är ju ändå det som är gott...

 

Idag har vi varit på föräldragrupp och sen babymassage. Mellan hann vi in till Maggan och ändra tid till nästa BVC, vi hade råkat boka Kristiflygare och då tänkte inte hon vara där. Inte vi heller för den delen!

Apropå det så finns det fler i familjen som skulle må gott av en massage. Fy fan vad det blir ont i axeln att kånka runt på Astrid hela dagarna. Drömmen vore en rejäl rygg, axlar, nacke-massage och sen ett bubbelbad. Men fy fan vad lyxigt!!

 

Idag fyller världens bästa Sara 30. Svettigt! Det betyder att 30 börjar flåsa mig i nacken. Än så länge omger jag mig av äldre människor så känner jag mig fortfarande lite ung!

STORT GRATTIS TANT SARA!

 

Nu hade jag tänkt att min avkomma skulle sova. Det hade inte hon tänkt. Hon ska mest skrika åt mig! Okejdå. Pappan är på stan och väntar på att det ska bli huligantillhåll på puben. Det går minsann aldrig att lita på AIKfansen. Skvatt galna är vad de är!

Ni vet våran granne som gillar att skrika åt sin familj?

Han som kom ner i somras och skällde på oss så saliven sprutade när vi renoverade köket. Vi skulle borra några hål i betongen och han kom ner och var skitarg för att det lät så jävligt och hans barn skulle ju faktiskt sova! Klockan var strax före 18 och vi meddelade vänligt men bestämt att vi skulle fortsätta borra tills vi var klar.

 

Veckan efter kom han farande och var förbannad för att vi knackade kakel med en liten skruvmejsel. Klockan var visserligen 22 då, men hans barn blev tydligen skiträdd över det här.

(Jag tror iochförsig att han blir räddare av att hans pappa spenderar alla vakna timmar med att skrika åt honom, men vad vet jag om barnuppfostran)

 

Han står där uppe nu och skriker lugnorna ur sig. Klockan är 21.11. Borde inte hans barn bli skiträdd om han har sovit sen strax före 18 (vilket jag då gissar är hans läggtid) och hans farsa drar igång med värsta skrikbonanzan?

 

Fan vad jag hoppas att de flyttar, eller blir vräkt, eller förflyttad till ett annat land eller vadfan som helst. 

 

Grannen! Jag orkar inte lyssna på ditt evinnerliga skrikande mer. Håll käften eller flytta!

 

 

Ibland händer saker som inte får hända, som får en att tänka på vad man har. Som får en att inse att livet är orättvist. Att vissa människor måste genomgå, överleva och klara saker som man inte önskar sin värsta fiende. Hur man går vidare när det mest fruktansvärda som någonsin kan inträffa - faktiskt inträffar.

 

Vi är lyckligt lottade <3