Ja, man kan ju inte anklaga mig för att skynda på min läkning av knät åtminstone.

 

Igår ramlade jag ner för en trappa igen. Vad är problemet? Den här gången var det stentrappen på jobbet som jag halkade i och bommade ett par steg. Gissa vilket ben jag landade på.

Känner att jag har varit lite låg de senaste dagarna. Det tar på krafterna att gå omkring och ha ont jämt. Jag kan ju inte ens gå och handla själv! Micke fick följa med mig igår och bära korgen.

 

I övrigt så är jag lite ensam i helgen. Marcus jobbar i Åre. Jag har jobbat idag. Jag kan inte ta mig någonstans då jag varken kan gå längre sträckor (läs - längre än till jobbet), jag varken kan eller får köra bil. Så jag sitter i mitt lilla råtthål och blir hånad av tevetablån. What´s up with that anyways?

Är det för att man ska känna sig riktigt tragisk och ensam om man är hemma en fredag- eller lördagkväll? "Haha din ensamma gamla ungmö! Har du inga vänner? Har du inget bättre för dig än att sitta hemma och glo på teve? Du ska inte tro att det ska visas nåt bra för det!"

Nu sitter jag alltså på riktigt och kollar (lyssnar?) på en sci-fi i brist på annat. Eller, ska sanningen fram så orkar jag inte koppla ur ps2 och koppla in x-box och sätta på en film. Jag kunde ju visserligen gå och lägga mig, men det har jag ingen lust med.

BOORING!

 

Nej nåväl. Jag ska snusa klart, tvätta fejjan, ta två citodon och somna i soffan. Låter som en plan. Imorgon tänker jag inte ha ont mer.