I onsdags hade jag en planerat läkarbesök för att kolla upp mitt knä. Dagen slutade inte riktigt som jag hade trott.

7.45 hade jag tiden. 8.30 blev jag hemskickad med tillsägelse att komma tillbaka om en timme för operation.

 

Låt mig informera om hur det först gick till. Ville komma in via IMM på Medicin Direkt. Var lite långt väntetid där så jag skulle försöka komma in via hälsocentralen istället, och kräva remiss till knäspecialist på MD.

Ringde HC för att få en tid. Bara att få tag i dem är ju ett projekt för sig. Till slut fick jag tag i dem och fick då en telefontid (!!!) om 8 dagar. Whawhat?

Jag begriper inte hur man orkar hålla på. Då skulle jag alltså vänta 8 dagar på att få en telefontid med en läkare, sen vänta på att få komma in och få en remiss skriven. Sen vänta på att få komma till knäspecialist...?

Nej du tack.

 

Hur som helst. Jag var tillbaka kl 9.30 och låg på operationsbordet kl 10.30. Snabba ryck.

"Nu somnar nog jag.. men det här är ju förfärligt" hade jag tydligen sagt när jag var på väg att dåsa bort.

Det första jag sa när jag vaknade var: LCHF!

 

De trodde att jag skulle klara mig utan kryckor för att jag skulle gå så mycket som möjligt på benet. Första steget jag tog efter operationen var kombinerat med tårar. Marcus fick bära mig uppför trappen och fram och tillbaka mellan soffan och toaletten.

Fick samtal dagen efter från MD för att höra hur jag mådde. När de insåg att jag hade ondare än vad de från första början hade trott fick jag kryckor.

Igår skulle jag gå ner för trappen, halkar, bommar tre steg och landar på onda benet. En granne står utanför och röker. Han frågar inte ens hur det gick. (Kan meddela att det var den jobbiga jäveln som spelar jazz hela dagarna, så mer hade man väl inte förväntat sig..)

Men allvarligt. Det kommer en handikappad jävel nedför trappen med kryckor och ramlar sista biten. Frågar man inte hur det gick?

Nej fine, är det en sådan mentalitet vi ska ha, grannar emellan, så jag vi nog vara två om att leka den här leken.

Nästa gång han spelar jazz på okristliga tider (vilket är alla tider) så ska jag stoppa ner en brinnande bajspåse i hans postlåda.

Ja, nu var det inte så roligt längre va?

 

Ja så nu vet ni. Imorgon ska jag prova jobba för första gången på en vecka. Det är förskräckligt tråkigt att vara sjukskriven.

 

Zumbat är framskjuten några veckor. Blir inget nu på söndag, men kanske nästa? Håll koll på fejjan. Och tiden är 12. Inte 13. Pappa M hade lurats.