Kom precis på anledningen till att man har en partner.

Vissa kanske tror att det är för att få bekräftelse, kärlek, sex, ha någon att hitta på saker med, ha någon att sova bredvid eller för del delen att dela livets mot- och medgångar.

Ni har fel.

 

Man har en partner för att få hjälp att vika påslakan.

Plötsligt, vid 26 års ålders förstår jag varför mamma och mostrar liksom hamstrar påslakan tills jag plötsligt hälsar på. "Kan du hjälpa mig vika dom här du?", ha de frågat.. "Jaja, det kan jag väl" har jag sagt.. 

Men det är hopplöst!! Hopplöst, I´m telling you, att vika skiten själv. Hur har jag gjort alla åren innan som jag har bott själv?

 

Kan redan nu reservera mig för eventuella stavfel. Min naglar är alldeles för långa. Dom växer som ogräs på LCHF. Nu har det gått en vecka för länge också. Skulle egentligen gjort om dem förra veckan. Men pga tidsbrist pga upptagen kvinna så får jag gå en vecka till. Madness. Jag har redan knäckt två pga för långa. En var tyvärr min egna, så jag vågar inte ens tänka på hur skiten ser ut under förstärkningen.

 

ps. En partner är bara bra när man lärt upp hen att vika påslakanen rätt. Marcus kunde inte alls vika lakan när vi träffades. Nu, efter några reprimander, är han faktiskt ganska bra.

 

Nej nu govänner ska jag återgå till tevetittande. Jag har fått massa extrakanaler i några dagar. Tyvärr mest hockey, golf och såna skitkanaler.

 

Imorgon åker jag till Åre och åker bräda. Har ju gjort återpremiär i backen efter åtta år. Nyopererat knä och gammåkt. Skitbra gick det. Kulkul!