Glada nyheter!

 

Jag har provat äta både cashew-, pistage och jordnöt.

Jag har varken kliat, svällt igen eller dött. Detta känns mycket bra. Jag ska fira med en cashew.

Nu funderar jag på om jag kanske ska prova hasselnöt (bara jag ser till att Marcus är hemma så han kan skjutsa mig på akuten om olyckan skulle vara framme)

Mandel ger jag mig inte på eftersom det egentligen inte är en nöt utan en stenfrukt, och det är jag ju tydligen allergisk mot numera.

(Evelina sa visserligen att det kan vara knutet till grässäsongen, så det kanske också går bra nu när folk har slutat okynnesklippa gräset. Fan vad najs det är att det är färdigklippt, ögonen har slutat rinna också, så nu kan jag sminka mig igen. Hejdå gräs)

 

En annan glad nyhet är att min arm återigen är brukbar. Helt allvarligt, jag var helt utslagen av sprutan i två dagar. Tredje dagen gick det okej, men det gjorde fortfarande ont. Ser fram emot spruta nummer två (och tre)

 

Mer glada nyheter? Nja, men en okej. Träningen med Salken går okej. Det går nog framåt iallafall. Jag känner att helgen i Övik är inget jag orkar skriva om. Men vad det går ut på är att få Salka att lita på mig och lita på att jag har kontroll på situationen. Nu har hon fått bestämma i 5 år utan att jag riktigt har märkt det, och då är det såklart ett större jobb att ta över kontrollen igen. Men det går. Det SKA gå. Det är bara det att det kan ta ett halvår. Det kan ta ett år. Vi jobbar hårt iallafall.

 

I fredags blev det en liten spontanutgång med Lotta. Mycket trevligt hade vi. Vi skulle dricka ett glas vin efter jobbet och titta på modelluttagningen till kursen dagen efter. Räknade väl med att vara hemma runt 18knycken. Well that didn´t happen.

Vi började på G3. Lite vin, lite käk, lite skitsnack. Kom på att det rätta stället för oss att vara var Cooken. Drog på Cooken. Drack vin, drack rom. Marcus kom en sväng. Sen gick jag hem och skällde ut grannarna.

 

Hahaha det måste jag kanske skriva om. Det var lite festligt.

Bakgrundshistoria: I några veckor har det levts rövare i lägenheten bredvid, och rent spontant kanske jag känner att jag kan leva med grannar som spelar musik. Men när det är dålig musik dygnet runt så blir måttet till sist rågat.

 

Hur som helst. Marcus berättade när han anslöt att det var kalas i lägenheten bredvid, och jag kände att det här orkar inte jag riktigt, och inte Salka heller. Så jag bestämde mig för att prata med ungdomarna när jag kom hem (Marcus tyckte i övrigt inte att detta var en bra idé, men jag lovade att hålla mig lugn och sansad)

Vi kommer hem och det ser ut som en sopstation ute på gården och jag muttrar om att det här får dom minsann ta upp. Bäst som jag står där och granskar skräpet så kommer det en burk flygandes genom luften. Den landar... PÅ MIN BIL!!!!!

Jag tar trappen i tre steg och suger tag i närmsta ungdom och frågar vad i helvete det är som pågår.

Det visar sig att "ägaren" är en 17årig snorvalp som hyr lägenheten i andra hand av sin kusin och alla på festen är 17åriga snorvalpar. Några meningar som jag kanske inte är stolt över (som kanske även gör mig till något utav en pensionär):

- Vi är inga pensionärer, vi fattar väl att ni vill festa och ha kul!

- Jag är inte grinkärring. Jag vill väl inte stå här och skälla på er!

-..fan ni kastar grejer på min bil!! Det var inte gratis! Min hunds tassar är inte gratis! Det är fan glas överallt! Det där får ni städa upp!!!

- Är det ett märke på min bil imorgon så ringer jag polisen.

- Om inte ni chillar så ringer jag polisen.

- Du skulle inte vara den första jag fick vräkt.

 

ja, kul Lina. Jag gick även upp i falsett, så arg blev jag.

Hur som, no hard feelings. En av ungdomarna (ja jag vet) kom ut dagen efter och frågade om det vart nåt på bilen. Tyvärr fick jag inte tag på han som kastade grejerna, men dom två jag pratade med var väldigt resonliga för att vara 17 år och full. Däremot stod det en tjej och hånflinade åt Skrikande Tanten som jag hade kunnat smälla till om jag inte hade varit så hejdad. Marcus tycker jag skötte mig riktigt bra. Lovisa hade också varit stolt över att jag inte blev argare.

 

Imorgon är det invägning. Godnatt

 

Och om någon händelsevis skulle undra så åker jag till Cuba imorgon (om 6 veckor).

Vad kan jag tänkas göra nu? Sitta i Sayas lägenhet och försöka att inte somna. Läsa bok kanske? Vänta på en taxi som borde komma och hämta mig om uppskattningsvis 3,5 timme.