Läser en blogg där det efterfrågas "Hur är din drömkropp" och alla svarar och försöker vara "duktiga". Försöker ge svaren som outtalat efterfrågas.

Jag vill vara stark, jag vill vara snabb, jag vill vara frisk bla bla bla bla bla.. typ

 

Jag stör mig lite. Jag gillar den här bloggen egentligen. Hon skriver mycket bra. Däremot förminskar hon problemen med fetma. Det ÄR INTE FARLIGT ATT VARA FET! DET ÄR FARLIGT ATT SITTA STILL!

Jo, kanske, men hur mycket rör du dig om du är sjukligt fet?

Det är egentligen inte det som är värst heller, utan alla svaren. Ingen vågar ställa sig upp och säga: Ja! Jag vill fan vara smal!

 

Det gör inget med några extra kilon här och där, och om det hänger en fettvalk över jeansen.

Jo det gör det faktiskt!

Jag vill inte vara tjock. Jag VILL vara smal. Jag väljer aktivt att gå ner i vikt.

 

Jag gick upp 8 kg av 2,5 års skada = inaktivitet. Ponera då att jag kanske har gått ner 10 kg i muskler? eller kanske 5? Om vi räknar på fem så har jag kanske gått upp 13 kg i rent fett.

Det är obekvämt. Sjukt obekvämt!

Man ska gå och lägga sig och sova och lägger sig på ett dragspel av valkar. Det dallrar när man är ute och går om man skulle råka gå för fort. Man kan inte ha sina gamla kläder. Det är fan obekvämt.

 

Jag tror inte att någon vill vara tjock. Om man vill vara det är det helt okej, men jag tror definitivt inte att över 60 personer i ett kommentarfält skiter fullständigt i sin vikt. Sedan är det naturligtvis kanon om kroppen fungerar som den ska också. Skadefri och frisk.

 

Jobbigt att sluta hyckla?