Vad trött jag blir ibland.

Det känns som att man stångar sig blodig helt i onödan, som att det man springer mot är en betongvägg som ändå inte går att rubba. Samtidigt om man har gett sig fan på att något ska fungera, och man inte förstår varför det inte gör det.

Imorgon tar jag nya tag.

 

Och i övrigt är det bara 23 dagar kvar.

Och lite annat spännande som jag eventuellt har på gång. Vi får se. Det skiter sig väl det också, som det mesta.

 

Mvh leg. positiv tjej.