När vi bråkar...

Ja, jag ska erkänna. Det blev tekken 2 idag med och det slutade även idag med slagsmål. Adam fuskade som vanligt, och jag slog han tills han drog ner tevespelet från skåpet.  Då skällde vi på han för att han inte släppte dosan när jag slog han. (Jag fick ont i handen av att slåss)..  Sen slog Lovisa Adam också, samt att hon kastade snusdosan i huvve på han.  Rätt åt han!!!

Hur som helst så tänkte jag berätta om våra vapen som vi har när vi bråkar.

Adam började med "pinnen" som är pekfingret som han pickas med i armen. Det utvecklades snart till "dubbelpinnen" som är pekfinger och långfinger. Det är ett smärtsamt vapen. Det finns även "trippelpinnen" men det gör inte lika ont.

Lovisas vapen heter "solfjädern". Hennes vapen är inte lika förödande som Adams, men ändock. Det är also handen som viftar som en solfjäder och sen smäller hon till. Jag fick solfjädern i huvudet en gång, men det gjorde inte så jätteont och Lovisa fick dåligt samvete.

Mitt vapen är från början "klon" och sen fick den heta "claw".. Den består av hela handen som man nyper med. Passar bra att nypa i arm eller ben, helst vaden. Jag utvecklade det till "baby claw" som alltså är tummen och pekfingret. Det är ett bra vapen att använda till att nypa i baksida arm. Svinont och man får lätt blåmärken.

Så bråkar vi oftast.. Men idag var det som sagt vanliga slag och kast med liten dosa.
Det skulle även tas tid på hur länge det tog innan första arga systern kom ut och skrek att Adam fuskade. Det tog inte lång tid innan Lovisa blev förbannad och gav upp. Sen spelade jag, och det hela slutade med att jag dödade Adams Baek med Jack 2, och när Adam fick Yoshimitsu så kastade jag dosan på han och sa att han kunde roa sig själv med sitt fegande.  Sen försökte jag få pappa att spela jenga med mig. Det ville han inte. Och Lovisa ville inte heller, och inte yarre, och inte barnyatzy heller för den delen.
Så då gick vi till Johan och hälsade på en sväng. Vi fick te, löste korsord i deras tidning och sen bet frigge mig i pannan,. Sen gick vi hem.

Det är typiskt när man går och hälsar på nån när det är fint väder, och sen när man ska gå hem så spöregnar det. Kallt med linne

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0