Jag vet inte vad jag ska säga..
Allt känns skit, och det lär ju knappast bli bättre. Fast bättre än vad? Bättre än vad det varit de senaste månaderna? Har mellanåt önskat att jag var död.. men det har inte inträffat av sig själv, dvs. jag har inte självdött.
Hoppas fortfarande på det ibland, men inte så pass att jag skulle göra nånting åt det själv. Det är helt enkelt inte värt det om det går fel. Det kändes som att det höll på bli bättre ett tag, men nu slits jag snart sönder inifrån.
Vill lägga mig ner och aldrig kliva upp mer. Bara sova bort allt tills det ordnar sig.

Fast ordna sig kommer det aldrig att göra. Vart fan gick allt fel?