Skickade kärlek till min vän Sandra imorse, mest eftersom det är relativt synd om oss.
Jag gick en stund på stan, kollade på alla hjärtan och nallar och jävla pluttinuttskit och tyckte synd om mig själv. Sen åt jag en halv kartong geléhjärtan på jobbet. Tyckte fortfarande en anings synd om mig själv.
Till råga på allt så jag har en djupt klippsår på fingret som går upp hela tiden, och nu har jag ett stelt plåster på så jag kan inte böja fingret. Men plåstret är visserligen fint. Det är rosa med döskallar på. Fick av Sara i julklapp. Tack Sara. Nu kan man klippa sig i fingrarna utan problem.

Idag är jag bitterhetens bitterhet själv. Nej men för all del. Var lyckliga ni, jag missunnar ingen. Jag kan väl sitta här själv som en gammnucka till döden inträffar. Låt oss hoppas att den inte dröjer allt för länge.
Jaja, geléhjärtan är ju goda iallafall.

Tumören har dessutom inte blivit bättre.. Blixtrar framför ögonen och känner mig lite ljuskänslig. Och nej, det är fortfarande inte migrän. Mamma trodde att jag skulle uppsöka en doktor. Nej du mamma sa jag åt henne. Jag tog två ipren och väntade en halvtimme. Sen gör det bara normalont. Försökte även bota åskan som pågår i huvudet med att hälla i mig X antal glas vatten på en kort stund. Jag tror inte att det hjälpte särskilt mkt. Tog några geléhjärtan istället.

Imorron jobbar jag som vanligt igen, 8-16. Ska bli lite skönt faktiskt att gå hem när det inte är svart ute. Och sen kallar after work. Eller kallades det after bandy? Ja jag vet inte. En snabb entre. Ska bjuda på en inte för full Lina. På lördag är det löpning som gäller.
Emellanåt kan det vara bra att dricka en cider eller två, mest för att ta död på gravidrykten. Eftersom jag har blivit smällfet så skulle det inte vara allt för konstigt om folk fick för sig nåt.
Annars har jag fortfarande inte varit full sen två dagar innan nyår. 1,5 månad eller? Ja, det är ganska bra tycker jag. Har knappt druckit en cider till maten, endast en hos eva och lars när jag blev inbjuden på ost och kex (eller inbjuden var väl att ta i. Jag dök upp som objuden gäst) Och så hos Marita när jag och Salka var dit på spelkväll.
Ja, vem bryr sig? Inte du, inte jag..

För övrigt så har jag skrapat bort skinnet på tungan med sockret som är på geléhjärtarna. Det gör ont, och är väl förmodligen ett tecken från nån som inte tycker att man ska äta godis om man börjar bli smällfet som jag.. Jag bryr mig inte. Jag ska inte bli smal förrän jag flyttar till stan igen och får lite rutin på träningen. 5 pass i veckan, here I come again!

Ge mig en lägenhet nu. Hejda