Ibland kan man ju fundera om man är hjärndö eller om man bara får ett infall ibland.
Är grymt kall och stel, därav eventuella stavfel

Utmaningen som jag tidigare har nämnt i bloggen var att jag och Lovisa bestämde oss för att gå till stan från stugun.
Åkte hem igår och imorse klockan halv åtta var vi uppe och åt frukost. Gröt, ägg, macka.. U name it!
Klockan 9 lämnade vi pålpers och började gå mot stan.
Vid lybäck började de första krämporna sätta in, men bara för att ingen trodde på oss gick vi som fan.
Hela vägen har vi skrattat för att allt var jätteroligt.
Innan lillsjöhögen vad det BARA skog, så jäävla tråkigt. När vi kom till självasta lillsjöhögen så hade vi grymt ont båda två, men vi hade bestämt att lunchen skulle intas vid Ösjön (Önsjön som jag trilskades på med att säga hela vägen) Innan vi nådde till Ösjön hade vi stannat och ätit en snickers vid Sundets parkering, och ett äpple och svartvinbärssaft i ett dike nånstans däremellan..
Hur som helst trodde jag aldrig att jag skulle orka gå igen efter lunchen, men det gjorde vi.
Vi gick och gick och gick. och sen la vi oss i ett dike och vilade.
Sen gick vi lite till.
Tyvärr klarade vi inte utmaningen då vi gav upp i Bringåsen.
Vi satte oss i busskuren och ringde Niklas, men han tänkte inte hämta oss då jag återigen har fått bevis på att motorcykeln är viktigare än mig!!
Till sist kom vi på att vi skulle lifta till stan. Vi började gick en bit, men la oss i ett dike och vilade. Då kom en stugumänniska och åkte förbi (som förresten hade kört förbi oss 3-4 gånger redan under dagen)
Lovisa slängde upp en hand och han TUTADE OCH VINKADE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Till sist ringde vi till Johan och han fick skjutsa oss till stan.

Det känns surt som fan att vi inte klarade det men det hade inte gått att gå en meter till!
Det här är dock nåt jag ALDRIG NÅNSIN kommer att göra om. Smärtan under promenaden och nu är obeskrivlig.

Nu ska jag slänga mig i duschen och sen väntar ett besök på frasses, och sen blir det att ligga i soffan resten av kvällen!