Jag var nyss ute på jordarnas sparkrunda med Salka. Jag hade glömt hur jobbigt det faktiskt är att sparka. Salka sprang för kung och fosterland och jag sparkade i samma anda.
Nu till det töntiga. För första gången i mitt liv hade jag broddar på mig. Jag kände mig hur töntig som helst, men utan dom hade jag faktiskt inte kunnat sparka i halkan. Ja så nu är man väl pensionär också!

Tre Ankare är lite the shit.. Fast inte lika mycket the shit som kronan förstås. Kronan IS the shit!
Det känns som att allt börjar bli lite lättare. Kanske kanske kanske. Jag är kanske också värd ett liv som får mig att må bra. Jag orkar inte planera mitt självmord mer, det är så ansträngande, och inget känns som en nog bra idé. Visserligen ställde Adam upp och hitta mig och Lovisa när vi hade hängt oss.
Apropå det, en rolig sak.
Jag diskuterar med min kära bror:
Jag: Du, hur knyter man en snara. En sån som man hänger sig i?
Adam: Vet inte, du kan ju googla på det.
Jag: Ja, jag tänkte göra det, för jag insåg just att jag inte vet hur man gör.
Adam: Du ska väl inte ta livet av dig?
Jag: Nej inte nu (mkt nöjd över att min bror faktiskt kanske bryr sig om mig lite)
Adam: Nej bra, du måste klippa mig först..

jaaa. just