Jag har lurat mig själv för många gånger nu...

Jag har längtat till julmaten som komma skall och tänkt att NU, nu är jag stor när jag tillochmed längtar efter julmaten. Tillochmed lite efter sill. Jag som alltid bara har ätit julskinka.
Ikväll har vi varit på julbord i persåsen, och jag insåg att jag fortfarande bara äter julskinka. Trodde det skulle vara de gamla hederliga vitlökssill och kanske en senapssill, men vad trodde jag själv. Det ska spejsas till upp till tårna. Havtornssill, lingonsill, hallonsill (?) Småplockade lite av varje och visst var det helt okej, men vi hade förväntat oss lite mer. Lovan var nöjd, för det var mycket kött som hon ville äta. Men vi andra vågade inte äta det gråa köttet (som enligt Lovan var JÄÄÄTTEEgott) och ren var vi väl inte heller allt för sugen på.
Jaja, hur som helst så var ju julskinkan god, och den basturökta.. och snaps till sillen fick vi (även om jag bara vågade hugga in på en bit lingonsill och en bit havtornsill)

Sen åkte vi hem till stan och där väntade Sara och Marita på mig.. faaabulous. Ringde pappa Mårten och fixade bil och så åkte dom in och hämtade mig. det var verkligen guld värt, det känns som att det trots allt är LITE för farligt för mig att vara i stan. Och i vilket fall som helst orkade jag inte ta mig till söder till Mikke och hämta nyckel och sen ut på frösön.. Iof har jag ju gått från Stugun till bringåsen, men det kändes sådär att gå i klackar.

Så nu ligger jag hemma i en skön säng i Stugun (tyvärr själv, då Salka har valt bort matte inatt) och inte speciellt full är jag heller. Och inte speciellt full var jag förra helgen när vi var ute.. Det var ganska skönt faktiskt att vakna efter en natt på krogen och må ganska prima..

Jaa, just ja. Har även lånat sista Harry av Sara och det ska bli lite bitterljuvt att läsa den. Samtidigt som man inte vill nåt annat än att veta vad som kommer att hända för Harry så vill man ju som ändå inte att det ska ta slut.
Hur som helst kan jag inte börja läsa ikväll, för det verkar sannerligen som att någon har snott min läslampa, och läsa med taklampan kändes lite sådär.

Auf Wiedersehen, Biss dann


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0