Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska säga. Vad är det som händer?

Jag och Lovisa satt och funderade. Har inte vi singlar nog med problem som det är? Jo, det vill jag nog säga. Jag har nog inte varit bättre själv, men jag vet att jag har förklarat för er hur det låg till, och jag tror att jag är förlåten.
Nu är det inte en specifik händelse i sig, utan det faktum att man ALLTID väntar.. Det är slut på det nu! Uppskatta det ni har, åt båda håll. Kasta inte skit och gnäll inte över att inget finns kvar när det är över.
Det är INTE mitt fel.

Singeltjejer och singelkillar välkomnas som kompisar.. Kul