Jag vet att jag borde sova, men jag upptäckte nyss att jag redan hade sovit en stund. Jag vaknade nämligen i soffan, så jag tror jag tog en smygnap.
Hur som helst var jag tvungen att skriva om en grej innan jag glömmer bort det.

När vi var liten så hade Frida ett husdjur. Det här husdjuret var inte vilket som helst, utan det var en fluga. Nu kan jag gissa mig till att Frida, på samma sätt som jag, hade en enorm längtan efter att få ha en husdjur. Nu gick det tyvärr inte varken för henne eller mig. Fridas pappa var ju allergisk och min mamma ville inte ta hand om ett djur till mig. Den här längtan efter ett husdjur yttrade sig i diverse låtsasdjur som hon kunde ta hand om.
Bland annat vandrande pinnar. Som de flesta vet så förökar sig vandrande pinnar av sig själv och till sist var det typ en miljon. Ett försök att pracka på alla sina vänner ett av dessa bedårande djur var på sin plats (och ja, jag åkte dit)

Jag hade vandrande pinnar ända tills en gnagde sig ur burken och smet. Sen fick jag inte ha kvar dom för mamma, så dom gick ett hemskt öde till mötes. Nu var det inte riktigt det jag hade tänkt att prata om, utan det var ju flugan.

Flugan hette Atti och bodde nere i Fridas rum. Jag har länge funderat hur det kom sig att flugan stannade kvar i rummet utan att smita. Attis liv avslutades när han fastnade i saften och dog. Det är iallafall det vi har hört. Ända tills jag tog upp det här häromhelgen och började prata lite om saftpölen där och huruvida det var speciellt snällt eller inte att ha en pöl saft hos Atti.

Då kom det fram att anledningen till att Atti inte hade smitit var att ägarinnan hade slitit vingarna av han. Och att anledningen till att han på riktigt avled inte riktigt var det att han hade fastnat i saften, uten mest det att det var NÅN som hade dragit benen av han och att han sen hade drunknat.
Jag undrar på vilket sätt det här skulle vara bättre än att hålla sig till historian om att han fastnade i saften.

Men creds till Frida för att han iallafall fick en fin begravning, med alla barbiedockorna närvarande.

RIP Atti