Det här är inte på riktigt va? Det händer inte ens.

Jag ser dom jag älskar falla. Bryta ihop. Samtidigt som jag själv faller. Jag hanterar det på det värsta möjliga sättet, men det får mig att vara lycklig en liten stund, även om jag mår sämre dagen efter och även om det bara är att glömma för stunden samtidigt som man skjuter upp.
Att inte sova, inte äta och att dricka sprit hjälper varken mig eller mina nära.

Nej det känns inte alls bra.