Som Lovisa sa, ingen uppförsbacke kan vara hur lång som helst. Men å andra sidan kan inte nedförsbacken vara hur lång som helst heller. Till sist så vänder det, och bägaren rinner över. Ätit dåligt, sovit dåligt, stressat. Ni vet hur det är.

Var på UM imorse som sagt och kollade blodtrycket och i vanlig ordning så får jag sitta och ticka med fingrarna i stolen så det ska kännas på andra ställen än i armvecket. Pulsen är antaligen rätt mycket högre än vad den borde vara eftersom jag är så stressad över själv grejen.
Sen hände det en märklig sak. Jag skulle tydligen vägas? men.. jaha?
Först fick jag säga hur lång jag var och sen hoppa upp på vågen.
"Ja men då tar jag av det här" sa jag när jag skuttade upp från stolen och rev av mig nitbältet. ingen extravikt i onödan tack.
Det skulle räknas ut BMI och tydligen så kan jag väga 72 kilo utan att vara överviktig.. fast ne? jag tror inte det va?
Eftersom barnmorskan hade en tabell så passade jag på att fråga hur lite jag kunde väga utan att vara underviktig. Då om århundradets utlägg.
Muskler väger mer än fett - ja jag vet?
BMI är ju annorlunda om man har mycket muskler - ja jag vet, jag skiter fullständigt i BMI. Jag bara undrade
.. sen sa hon "du är jättefin i kroppen.. jättefin kropp" ungefär 10 gånger. Jag blev lite besvärad faktiskt. Vad säger man till en barnmorska som sitter och berömmer ens kropp klockan halv åtta på morgonen? ja, tack.

Vi hörs