Orken? Var har du tagit vägen? Det här är helt galet.
Igår när vi gick och la oss kände jag mig nedstämd. När jag hörde snarkningar från nån som hade somnat fortare än blixten drabbades jag av ångest. Jag höll på att börja gråta när jag tänkte på att jag var tvungen att kliva upp idag. Och ju mer jag tänkte på det, desto mindre kunde jag sova (plus en trevlig bakfylla som stört mig hela dagen)
Jag är en grubblare. Ju mer jag tänker, desto mindre kan jag sova.
Efter ett tag dåsade jag bort men vaknade av att jag drömde om en person som jag saknar mer än jag vill erkänna.  Denna gången i skepnad av en zombie. Jag försökte skjuta med softair gun. Det gick inte.
Sen var det kört.

Imorse när jag vaknade och kollade mig i spegeln undrade jag om det var nåt slags dåligt skämt. Påsarna under ögonen var inte att leka med. Jag fick gå med huvudet lite bakåtlutat för att det inte skulle synas (och nej, att sminka över det var inte ens tänkbart)

Det finns ingen ork att göra nånting. Imorron drar vi dock igång med träning igen. En månad på mig att komma tillbaka i min gamla form. Det kanske blir bättre då?

Dessutom råkade jag nyss äta mögel. suck

[Lotta] men hörru.. du ser lite sliten ut?