Sebastian står i trappen, jag är nere.

Niiiiina!
Ja
Niiiiiiinaaa!
Ja?
lkaölkdf gjlafjga os ljsdg laej dnslhf
..ehm... Det gör du som du vill med.
...Niiiina!
Ja
ljasdoi aölkjsdf öölsdfjaeojf
Ja det går bra det!

Sebastian går tillbaka till Johan, Maria och mamma. "Vad sa Lina?"
S- eh... ja!
Sen gick han lös på en chipspåse. Naturligtvis fick han äta av chipsen men jag hade inte en susning om vad han frågade mig =)

När jag kom upp blev jag tvångsmatad med chips. Inte heller nåt jag led av, förutom att det är väldigt svårt att äta chips som en liten barnhand har mosat och sen trycker in hela näven i munnen. Svårt - ja, omöjligt - nej.
Sen klappar han mig på huvudet och säger att jag är duktig.
Efter allt chipsätande var jag tvungen att dricka lite vatten.. trodde jag. Sebastian tog tag i glaset, hjälpte mig att dricka, tog en slurk själv, hjälpte mig att dricka en gång till. Sen klappade han mig på huvudet, sa "duktig" och tog glaset och sprang. Ja jäklar, vad bra jag är på att vara faster.
Tuppkam gjorde jag också på han, men hårgele. Det blev väldigt fint!