Man kan tro att frisör är ett glamouröst yrke. Men låt mig informera om yrkets baksidor.

Man klipper sig i fingrarna MINST nån gång i veckan. Har man en ny sax kan man räkna med att det blir ett par hundra.
Vid färgning är det inte helt ovanligt att man lyckas kasta färg på den del av byxorna som inte är täckt av förkläde. Eller varför inte kasta in penseln under tröjan? Det råkade jag med häromsistones faktiskt. Svarta fläckar på patten. Eller om så kan man även lyckas gnussa sig i en färgklick på shamponeringen.
Det finns farliga hyllor man kan smälla in ögon och diverse kroppsdelar i.
Man riskerar att börja lida av minnesförlust, eftersom man kommer ihåg de flesta kunderna, vad de jobbar med, vad deras gubbe jobbar med, vart dom var på semester förra året, året innan det och året innan det. Vad barnen går i för skola, eller hur gamla barnbarnen är. Men matdosan står oftast hemma i kylskåpet när man kommer på jobbet.
Sinnesförvirring kan uppstå efter en hel dags arbete till Rix FM.
Dessutom kan man av misstag lyckas säga nåt som får det att låta som att man raggar på kunden i fråga.
Men framför allt så får man höra intressanta kommentarer från kunder.
En av mina kunder sa till mig idag: "Du ser ut som en cowboygubbe"
hmm..  ja, tack? Och även att man kunde bli rädd om man mötte mig i en mörk gränd. Ja jag säger då det.

Men det är ju ändå ett väldigt väldigt underbart yrke. Cowboygubbe =) hahaha ja jag säger då det.

Jag avslutar med en bra grej jag själv sa faktiskt när jag skulle informera en kund om att jag bara skulle blåsa bort lite småhår med fönen.
- Ja men då ska jag bara ta och blåsa av dig..... öööh, lite hår..

Jag skulle göra pannkaka idag. Jag stekte en.  Gick inte så bra. Den första blir aldrig bra tänkte jag. Stekte en ny. slängde i slasken. Tredje - slasken. Fjärde, femte. Inte ens Salka ville äta dom. Till sist slängde jag ifrån mig alla grejer, skrek, slängde lite andra grejer och hivade iväg den jävla byttan med smet. Det resulterade i att jag och Lovisa började bråka och hon gick härifrån. Sen satt jag i soffan och bölade i 10 minuter över min tragiska uppenbarelse. Sen bölade jag lite till, och gjorde en ny pannkakssmet och gjorde en ugnspannkaka.
När det såg ut som att den snart skulle fatta eld så tog jag ur den. Självklart var den inte färdig och dessutom ganska äcklig. Nu ska jag straffa mig själv med att äta den till lunch imorron! Rätt åt mig.
Nu är jag och Lovisa vänner igen och jag har lugnat ner mig.

Dags att slökolla på teve och fundera vad en cowboygubbe egentligen är. =)
Imorron ska jag till Jesper och se på film. Trevligt