Vi hade en diskussion häromdagen. jag och min käraste lillasyster.

- Men du.. Du kan ju bo hos mig.
- Ja, jag kan diska och städa
 - Och laga mat!
 - Men.. jag är ju inte så bra på det
- Okej, jag lagar mat. Jag är ju hyfsad iaf. Du städar och diskar. och så kan du få betala lite mindre i hyra
- Ja, det blir bra...
............
- Fast du.. Du kanske inte behöver bo hos mig varje dag?

Det vore ju bra att ha nån att bo med och det vore sannerligen trevligt att bo med Lovisa.. ibland.
Men vi driver oftast varandra till vanvett, och hamnar jag på psyket en dag är det nog min kära systers fel =)..

haha, jag älskar alla mina syskon och skulle göra i princip vad som helst för dom. Men både jag och Lovisa är.. vad ska man säga... lite tjuriga av oss? Och har vi en meningsskiljaktighet så är det INGEN som ger sig. Oavsett hur fruktansvärt oviktig diskussionen egentligen är.

Lovisa när vi spelade TP i fredags och hon började bråka med pappa om Nordamerika
- Hmm, jag undrar var du fått det där att du aldrig kan ge dig ifrån, Lina.

Men Lovisa!!! Du får sova hos mig så ofta du vill..... nästan