... Så, ikväll har det blivit ännu en långpromenad. Måste hjälpa Marita att slå sitt rekord från förra veckan på stegräknaren. Kan stolt meddela att hon nog kommer att klara det. Kvällens promenad gick runt gnaget, och det var skönt.. och långt.. nästan 1.5 timme var vi ute iallafall..
Skönt för Salka med. Tur att matte har dig Salka, så jag slipper bli tjock nu när mamma göder mig med massa god mat.

Tänkte även att jag skulle gå in och ta en kik på datorn idag. Gick in på dell för att kolla om dom börjat tillverka den eftersom den inte skulle komma förrän 17:e December. Då såg jag till min förtjusning att den har skickats idag. Så om allt går som det ska bör jag kanske ha den på Onsdag. Iallafall innan veckan är slut (även fast det är schenker som står för leveransen) Jiiihooo! Hoppas det behagar att dyka upp en avi i min postlåda MKT snart!

Jag vet inte ens vad jag ska säga. Hjärtat säger en sak, fast hjärnan säger en annan. Jag klamrar mig fast vid något som inte finns, som kanske inte funnits på länge. Att ständigt behöva låtsas för att ens orka ta sig upp på mornarna. Frågan är om det är rätt sätt. Att ljuga för sig själv för att inte må dåligt för stunden. Smällen kommer väl förr eller senare än då? Och frågan är ju om det inte blir ännu jobbigare då. Jag ska försöka släppa det nu, även fast jag vet att jag kanske inte kommer att klara det. Det är ändå DIG mitt hjärta slår för och jag kommer aldrig att sluta hoppas. Allt jag vill är att du och jag ska göra varandra lyckliga. För alltid! För alltid?